onsdag 10 augusti 2011

mathias

Jag vet inte vad jag ska säga, men det gör så jävla ont! Att inse att jag inte kommer se dig igen (i detta liv) skrämmer mig oerhört. Det var inte länge sen jag sist pratade med dig. Du var i Stockholm och vi skulle dricka kaffe, det blev aldrig av. Jag vet att du hade det tufft, jag önskar att man gjort mer än vad man kunnat för att få dig att må bra igen. Jag saknar dig, tänker på dig ofta. Vila i frid. Tills vi ses igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar