du kanske tror att du är gjord utav hårdaste betong..

Jag har blivit dålig på att skriva, blir inte alls ofta. Jag har så mycket men samtidigt så lite att göra. Staffan saknar jag fruktansvärt, allt påminner mig om honom, en klump i halsen och svårt att andas. Ja jag känner mig ganska liten just nu.

Samtidigt så stormtrivs jag här, inte att bo ensam men att kunna göra vad jag vill, lägga pengar på vad jag vill, laga mat när alla andra sover, åka tunnelbana länge och ändå känna att det gick snabbt.

Ah shit nu blev det känslosamt här. Men det är söndag så man får vara små bitter.

Ella visa mig den här jätte fina låten, tror att jag har lyssnat på den ungefär hundra gånger nu, har den till och med som ringsignal

jag snubblar och halkar på ditt hjärta.....